det är något lurt med min lägenhet... på något sätt lyckas dammet stanna kvar även fast att jag städar, städar och städar.. varje gång jag torkar av köksbordet så efter några timmar är det lika dammigt... vad är de om???!?! och allt jävla damm på golvet, OCH allt grus som hamnar under strumporna och far upp i sängen så när man ligger där så känns det som en jävla sandlåda! när vi ändå är inne på sängar så åker vår madrass ner ungefär 5 gånger om dagen, är det normalt? jag har nog aldrig varit med om det! tror den här lägenheten vill jävlas med mig..
för idag har jag städat allt förutom tommis äckeldisk! det lär väl hålla tills ikväll....
appropå det där med städning så kanske man tror att jag har världens städmani. men nu är det så att jag hatar egentligen att städa. det värsta som finns är att plocka efter andra! och jag har faktiskt gillat det en gång i tiden. när jag gick i 3an och uppåt brukade jag städa i ungefär 6 timmar efter skolan hos pappa. fick 10 kr timmen... och dessutom skit för allt som försvann, så där tog min städarlust slut.
det började redan när jag var bebis. mamma har alltid berättat det: att när jag fyllde 1 eller 2 år fick jag en stooor blåbärstårta, och de hade tagit fram filmkameran och skulle kolla på när jag geggade ner mig totalt, för det var tänkt att jag skulle få äta den hur jag ville. Men inte jenny inte, jag började försiktigt ta ett blåbär i taget och åt det lungt och fint. efter ett tag var jag nöjd och helt kladfri;) sen så brukade jag alltid städa alla lådor på dagiset medans alla sov lunch, jag tyckte fröknarna gjorde det för dåligt... hos mormor var min favoosyssla att städa. överallt! brukade klippa ut fina mönster i papper och lägga i alla handfat för att ingen skulle spola vatten där och smutsa ner med vattendroppar ;)
MEN nu gillar jag det inte! vill bara ha det rent, men min lägenhet förstör det och tar dyrbar tid från mig,hoppas den ser det här.